Dikten skickades av vår läsare.
Hur trivs du där utan mig?
Var inte rädd, okej redan, bara?
Ingen hörsel, ingen ande, ingen kallelse ...
Och drömmar om dig färgade lakan ...
Hur mår du där? Ni är alla tysta...
Jag har en fråga i mitt huvud...
Hur somnar du, skriker du inte?
Från smärta, från sorg och tårar?
Hur kan man leva så här?
Gå och lägg mig utan att veta hur jag...
Hur svor du att älska så mycket?
Och plötsligt.. Nu behövs det inte...
Jag argumenterar inte. Det är svårt för alla.
Vem är det lätt för nu?
Men tillsammans klarar ni allt
Det skulle finnas lust, kärlek ..
Hur trivs du där utan mig?
Förmodligen väldigt lätt...
Ja, du var alltid inte upp till mig...
Och nu är det ännu lättare, ingen hjärnexplosion?
En vecka har gått.
Du ringer fortfarande tillbaka.
Hur kan du släppa taget så?
Du vet. Jag kunde inte tro det.
Men du övertygade mig, kränkande, du dödade...
Ja. Förlåt. Jag är vidrig.
Ingenting. Jag ska smaka. Jag kan hantera.
Det är synd bara en sak. 3 år
Jag hade fel varje dag...
